Det är inte alltid lätt att bli vuxen

Så. Nu känns det faktiskt bättre. Jag hoppas att ni, liksom jag, är medvetna om att INGEN känner sig på topp precis hela tiden. Vissa känner sig ledsna ibland och andra gör det oftare. Det kan bottna i sjukt stora grejer eller röras upp av flera småsaker. Det är samma sak som ändå är olika för alla och det är helt enkelt så det funkar. Ja, det här kommer väl inte som någon stor nyhet för någon men det är helt sinnessjukt lätt att glömma bort när man är nere och är helt inställd på att man är ensammast i världen om de känslorna.

Idag har jag haft något utav en sån där dag och jag gjorde helt rätt i att åka hem till mammas hus. Här hänger min syster och hennes pojkvän och jag har, som så många andra gånger (hehe oops), trängt in mig som tredje hjulet. Bara genom att få komma hit, vara bland lite folk, få plocka lite hallon ute i trädgården och överrösta mina egna orostankar med småprat mår jag bättre och känner mig betydligt lugnare.

Nu har kärleksparet lagat makaronipudding som står serverad på bordet. Alla borde få ha syskon som mina.