Tilbaka till 2008/2009

Igår tog kvällen en oväntad vändning. Martin och jag hade planerat att gå ut och fiska här i stan (!) men vi var så trötta att vi köpte hem pizza och åt det framför tvn i stökiga lägenheten i stället. Men det slutade inte så! Vid niotiden åkte vi till Gamla stan och såg på ett band som spelade på Stampen. Och HERREGUD VILKA FLASHBACKS JAG FICK DÄR!

Källarlokalen var mörk, labyrintig och varm. Ni vet sådär så att svettångorna verkligen hänger i luften eftersom alldeles för många, varma ungdomar har befunnit sig där samtidigt. Så vad tänker varje person som var en liten indietonåring typ år 2008 på när de föreställer sig en lokal som denna? Eller hur! BABA SONIC!

Det kändes som att tiden hade spolats tillbaka cirka fyra-fem år och det kändes nästan lite läskigt för hjälp vad många timmar jag har tillbringat i såna där lokaler. När det begav sig var det liksom inte konstigt om min vän Marie och jag hängde på ”Baba” en gång i veckan. Vi dansade till Håkan Hellström-låtar, tyckte att vi blev fulla på två cider och hånglade med så många indiekillar att vi till slut inte kunde gå dit något mer för det var så stelt att behöva möta dem igen, flera stycken samtidigt, på det där svettiga dansgolvet. Även om jag aldrig någonsin skulle vilja spola tillbaka tiden och uppleva det där igen blir jag varm i magen när jag tänker på vårt knäppa Bababeteende. Himla sjukt vad mycket kul vi hade där.

Och så här såg jag ut på den tiden – det vill säga tonårsranglig och helt totalt CRAAAAZZZYYY! Det där är min naturliga hårfärg också för er som funderat över det.