……

….

Jaaaaaaaa…..

..

Happ……..

…

Det kan ju inte finnas något mer blogg-otacksamt än att vara krasslig. Det finns ju absolut ingenting att blogga om. ”Hej nu sitter jag i soffan. Precis som för tre timmar sen” liksom.

Det går hur som helst rätt bra det här med att vara snäll och förstående mot magen. Nu har den inte smärtat på hur länge som helst och jag känner mig betydligt piggare, bara lite tung i huvudet och smått illamående efter den ryckiga natten. Men det kan jag leva med!

Jag har satt på mig ordentliga kläder (bästa känna sig lite mindre död-knepet) och sitter nu vid datorn för att få lite jobb gjort. Jag tycker att det är svårt att vara helt bortkopplad från jobbet en veckodag, det är ju ändå något jag i vanliga fall lägger 8 timmar av min dag på. Då är det på nåt sätt lite skönt att vara inne och rota i några arbetssaker så att jag inte känner mig helt tappad när jag kommer tillbaka imorgon. Men jag får bara hålla på i ett litet tag. Sen blir det ett luuuugnt bad, en luuuuuugn middag och supertidig nattning av mig själv.

Min utsikt just nu. Okej, ja, tråkig bild, men nåt måste jag ju illustrera inlägget med.

Hur som helst går det åt rätt håll nu vilket bara det är en otrolig lättnad. Om ett litet tag ska jag nog försöka äta lite, lite frukost och sen ska jag se till att slappna av deluxe idag så att allt i min kropp lugnar sig. Min terapeut förklarade för mig att jag ska se på magen som ett barn. Jag kan inte bli arg på magen när den gör ont för den gör ju inte det med ”flit”. Den är ju en del av mig som ..bara är. Så när den sätter igång och krånglar ska jag försöka möta den som ett hungrigt, trött och gnälligt barn som kanske blir lite gladare om den bara får lite omtanke – istället för att bara bli arg, less och stressad. Jag tror faktiskt att det ligger nåt i det!

Men när jag läste hennes inlägg om det hela kom jag att tänka på saken.. Varför inte bjuda på lite bilder på Kamran och mig? Nu när det ändå förts på tal? Jag har inte velat visa bilderna förut, är ju så rädd för att framstå som ”skrytig”, men ja, Kamran och jag goes way back. Han är en vän jag alltid kan lita på. Här följer några bilder från vår tid tillsammans.

Kamran och jag på Let’s dance förra veckan (jag hälsade på syrran som jobbar extra där och han hälsade på sin fruga som dansar – båda fick trevligt umgänge. Två flugor i en smäll!)

Kamran och jag en lugn fredagskväll back in LA.

Men vi ligger inte bara och degar! Här är Maria, Kamran och jag förra Halloween.

Kamran och jag när vi planerade en grym födelsedagspresent till Maria förrförra året. Good times!

Det var allt för nu! Lovar att ta med kameran nästa gång jag åker och hälsar på Kamran, så får ni se mer då.

*bryter ihop*

Dagens sämsta: Jag sitter inomhus på ett kontor. Och vilken sekund som helst måste jag dra ner persiennerna och täcka vyn jag beskrev ovan eftersom att solen reflekteras i min datorskärm.

Dagens humör:

Glad ändå!

Dagens önskan: Att jag kommer på ett par riktigt roliga frågor till en intervju jag ska göra ikväll. Det ska verkligen vara kul. Så att min chef lägger sig ner på golvet, trots att det är dammigt, och vrider sig av skratt när hon läser det. Ingen press.

Idag har jag börjat dagen såhär! Att kombinera frukost och möte kan aldrig slå fel, om ni frågar mig. Jag tycker till och med att måndagsmöte kombinerat med frukost är en så bra idé att jag kopierade konceptet rakt av när vi hade Egoboost. Där spårade det dock lite eftersom att det var jag, norra Europas mesta frukostperson, som chefade och därför kunde vi sitta vid det där mötesbordet i timmar med mer fokus på frallorna än de framtida sidplanerna…

Nu ska jag hugga tag i dagens jobb. Idag är det deadline igen. Aaaah. Det är mycket som måste falla på plats och många som måste svara på sina mejl för att jag ska kunna känna mig helt lugn. Håll tummarna!

……okej, ”putsat alla fönster, det låter för bra för att vara sant” tänker ni samtidigt som ni äcklas lite av min duktighet. Och ja, det är det också!  Jag bor ju väldigt litet och har för den sakens skull bara tre fönster att bry mig om. Inte så mycket till prestation, alltså. Men ändå!? Jag är väldigt glad att jag fick det gjort. Speciellt eftersom det var två år sen sist, hehe…… Jo, de var ganska smutsiga och ja, det är betydligt ljusare i min lägenhet nu efter putsningen.

När det var putsat och klart (och jag hade spelat några vändor tetris) tog vi våra fiskespön under armen och gick ut.

Jag älskar att jag har så här mycket grönt bara tio minuter från mig trots att jag bor mitt i stan.

Att köpa ett fiskespö är nog det mest otippade supervärda köpet jag gjorde under hela förra året. Det kostade inte så mycket pengar, men ändå har vi haft så mycket härliga stunder på olika små fiskeutflykter. Det kostar ju liksom ingenting att stå och kasta, sålänge man har koll på var man får fiska. Och så är det så meditativt avkopplande att man nästan blir religiös på kuppen. Än så länge har jag dock inte lyckats fånga en endaste firre i innerstan. Det enda jag fick på kroken idag var två träd.

Och nu har vi precis klämt det här! Jag har, på riktigt, gått och suktat efter falafel från en kolgrill här i närheten (som jag aldrig ätit på förrän idag trots att jag bott här i tre år!) exakt hela dagen. Jag har pratat om det flera gånger och jag har även kommit på Martin med att drömskt säga för sig själv att ”jag ska välja den bästa tallriken de har….”, och det var precis så gott som jag önskade. Tack vare hämtmiddagen (LÖN IMORGON!!!!!!!!!!!!!!) har jag 0% disk i köket och nu finns det inget annat att göra än att luta sig tillbaka och titta på hockeyn*.

*spela tetris

Här har ni dagens frukost i lite bättre kvalitet än vad vi är vana vid här på bloggen. Jag fotar ju nästan bara med mobilkameran av den enkla anledningen att jag är lite bekväm och att det är så sjukt smidigt. Jag knäpper en bild med mobilen, lägger på lite ljus i nån app och laddar upp direkt här på bloggen. Inga omvägar, inget tidsslöseri. Men så blir ju också bilderna rätt platta, suddiga och ja, trista.

När jag var 16 år och kung på stallet.se (en gammal community för djurintresserade som bland annat involverade mycket fotografi) fick jag en systemkamera, en Nikon D80, i julklapp. Åren därefter fotade jag rätt mycket, och även om jag kanske inte hade stenkoll på exakt alla av kamerans funktioner och inte ville lägga mina sparpengar på nya coola objektiv tyckte jag ändå att det var kul. Men sen började min dator bli allt äldre och fullare av gamla foton och mobilkamerorna allt bättre och smidigare…

Men i veckan insåg jag att jag bara måste ta upp fotandet igen. Varför inte liksom? Det blir mycket finare, jag tycker att det är kul och just fotografi är en rätt bra grej att kunna om man jobbar som journalist. Så nu tusan! Ni fotokunniga får acceptera att jag inte är nåt proffs än och om någon har några grymma tips på hur jag ska bli ännu bättre vän med min D80 får ni gärna mejla (josefin.knave@gmail.com). Jag är till exempel sugen på att köpa nåt nytt kul objektiv, om jag hittar det billigt på Blocket.

Håll tummarna för mig nu! Just nu känner jag att den största utmaningen är att få med sig den himla kameraklumpen när jag ska ut på äventyr. Det här kanske är en dum fråga (som mamma kommer ringa och skälla på mig för) – men hur ömtålig är en sån här kamera, egentligen? Måste jag släpa runt på den i mitt gigantiska fodral, eller kan man lägga den rakt upp och ner (försiktigt) i väskan utan att den dör? Så många frågor.

Här ser ni vad jag har pysslat med idag! Jag hade planer på att dra upp Stockholms största fisk men fick inte ens en pinne på kroken. Men jag är glad i alla fall! Nu är jag nämligen hemma hos pappa & c/o där det vankas hamburgare och Eurovision-pepp, och efter det ska jag på födelsedags- och ihopflyttningsfest. Hoppas att ni har en bra lördag!

Igår åkte jag hem till en krasslig Cissi (håll tummarna för att jag inte blivit smittad!) för fredagsmys deluxe. Vi handlade lite, pimpade markorgen med en lyxig ost och färska jordgubbar och smet hem till henne. Där stannade vi inte länge förrän vi drog ner till vattnet med lyxvarorna. Snacka sommarkänsla att kunna sitta på en brygga och se solnedgången. När det blev för kallt gick vi hem till henne, lagade tacos och såg en härligt förutsägbar romantisk komedi. Ett perfekt sätt att tillbringa en fredagskväll, om ni frågar mig!

Cissis blogg är förresten tillbaka på ceciliasbikt.se!