De senaste två veckorna har inte varit de härligaste i mitt liv. Jag tror att det inte har märkts så mycket här på bloggen men de senaste dagarna har det känt extra motigt att hålla uppe en positiv anda här när jag inte riktigt känner mig så i verkliga livet. På sistone har jag varit väldigt stressad på grund av att mycket hände på en och samma gång och nu säger min kropp i från.
De flesta av er har säkert koll på att jag har en kronisk magsjukdom (annars kan ni läsa mer om det –>här<–) och den har ju inte gjort minst väsen av sig sen operationen för ett och ett halvt år sen. Men den senaste dryga veckan har min mage börjat bete sig konstigt. Jag kan inte säga på rak arm att det är just min sjuka som härjar, för det här är inget jag känner igen. Det främsta symptomet är att min mage är megaspänd och att jag har ont ”högst upp”, typ nedanför och bakom de nedersta revbenen. Även om det inte kan jämföras med de kramper jag haft känns det här i stort sett hela tiden och därför kan jag inte heller släppa det.
Så för första gången på knappt två år ringer jag till Gastromottagningen på Karolinska sjukhuset för att meddela mitt tillstånd för min läkare, så att hon kan avgöra om jag ska undersökas eller om jag kan avvakta. Och fyfan vad jobbigt det var att höra den där telefonsvararen som jag ringt till så många gånger när jag har mått dåligt. Är det inte konstigt hur vissa grejer kan förknippas så starkt med känslor? Jag blev/är fortfarande helt knäckt och det till stor del för att den här svararen, precis som för två år sen, förklarade att de ”inte har möjlighet” att ta emot fler samtal. Trots att jag ringde två minuter efter att telefontiden började. Jag är så LESS på att inte kunna få tag i någon på den där jävla avdelningen.
Det här kan ju lika gärna bero på stressen. Det kan vara magkatarr eller bara något flummigt stressymptom men jag vet ju inte. Det allra värsta just nu är inte smärtan, för jag kan hantera smärta, utan den fruktansvärda rädslan för att det ska vara något. Jag vill inte ha ont, jag vill inte vara ledsen och orolig, jag vill inte gå in i en dålig period. Jag vill vara frisk.
Jag vet inte riktigt varför jag skriver det här. Eller jo, det vet jag visst. Det är ju lätt att få bilden av att allt är så himla perfekt när man läser bloggar men så är det inte. Och jag har bestämt mig för att det här ska vara en ärlig blogg och då vill jag också att ni ska få veta när det är jobbigt. Jag vet ju också att det säkert hjälper någon som sitter i en liknande sits och läser och slipper tro att hen är ensam. Synd bara att min läkarmottagning inte har samma inställning.
Min mage och jag ska bädda ner oss nu och fortsätta ringa till den förbannade telefonsvararen i hopp om att den kanske ändrar sig innan telefontiden går ut.
josefinknave
josefinknave
josefinknave
josefinknave
josefinknave
Hej Josefin!
Hoppas att det blir bättre snarast! <3
Det låter som att det mycket väl skulle kunna vara magkatarrssymptom – som du ju också nämner. Så brukar det yttra sig för mig och just vid stressigare tidpunkter som du säger. Förstår att du i och med din sjukdom vill ha en närmare undersökning än att jag säger vad jag tror
Usch, vad jobbigt! Som du skriver själv så kan det mycket väl bero på stress och är säkert helt ofarligt. Men jag förstår naturligtvis att du vill tala med en läkare och få veta säkert så att du kan släppa oron. Ibland kan man verkligen bli tokig på den svenska sjukvården!! Jag håller tummarna för att du får tag på din läkare samt att du mår bättre snart!
Krya på dig josseposse hela vintervägen saknar dig
<3
Hej Josefin!
Dina symptom låter lite likt gallsten, har du kollat det någon gång? Jättemånga i min släkt har det, därför jag känner till det litegrann. Man har tyvärr högre risk att få det om man har Crohns också tror jag. Menar inte att försöka säga något om vad det kan vara eller inte vara, för jag känner ju inte dig, menar bara som ett tips. Du verkar vara en awesome person, och vi läsare vill verkligen se dig må som bra som möjligt. Vet själv hur det är med en mage som strular (har själv inte just gallsten dock). Hoppas du mår bättre snart! Kram
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Gallsten/
<3 <3 <3 <3 <3
krya på dig!
Hoppas att magen blir bättre snart! Eftersom det har börjat yttra sig den senaste veckan kan det vara på grund av stress och oro inför tentan som jag hoppas går bra! Förstår att du självklart vill få reda på om det är något annat också, får du inte svar ikväll kan du kanske Google lite så länge, man brukar kunna hitta mycket information på internet nuförtiden, och försöka få tag på dem imorrn igen. Förhoppningsvis kanske du har tid att vila lite under helgen från stress och mycket pluggande också? Krya på dig!
Hur påverkar Crohns sjukdom när du ska skaffa barn och bli gravid. Läste lite om de, verkar som det är en del svårigheter, då sjukdomen påverkas av en graviditet och medicinen påvekar barnet och mamma. Komplikationer vid förlossning med. Hur känner du inför de? Och tar du medicin? Hade din mamma denna sjukdomen?
Precis som många andra skrivit låter det lite som stress och magkatarr… Finns ju bra receptfria tabletter på Apoteket. Novalucol eller novalucid t ex. Dessa är ofarliga och kan vara värt att testa. Jag har själv haft mycket problem med magkatarr och känner igen känslan du beskriver! Nu säger jag absolut inte att det är magkatarr du lider av, men kan va värt att testa o gå till Apoteket…
Hoppas du känner dig piggare snart!!
Stor kram!
Hej Josefin!
Hittade din blogg för att du har Chrons och det känns lite skönt att hitta någon som inte bara bloggar om sjukdomen, utan om att man kan leva precis som vanligt ändå. Har samma sjukdom och sitter just nu på jobbet med en kapselkamera i systemet, haha. Ska få veta om den senaste tidens mediciner har gett något resultat eller inte (håll tummarna för mig!). Hade själv konstiga smärtor förra veckan som jag inte kände igen. Gjorde svinont, men mer ömma smärtor än de där kramperna vi är vana vid. Var på akuten en eftermiddag/kväll utan att de kunde hitta något, men när jag gick till min fantastiska allmänläkare några dagar sedan konstaterade han att det var urinvägsinfektion som nästan gått upp till njurarna. Aldrig haft det innan, och visste därför inte var smärtan kom ifrån. Sju dagar senare med en penicillinkur känner jag mig bättre igen. Min läkare sa att det är vanligt att man får fler infektioner och virus på grund av all immunhämmande medicin (som jag får), så det var inte så konstigt. Men man blir ju orolig ändå, speciellt när man inte känner igen smärtan.
Förstår din frustration med gastroavdelningen, hoppas du får tag på dem. Det är inte bättre i Skåne kan jag säga om det är någon tröst. Hoppas de kommer på vad som är knas, och oroa dig inte! Då vet både du och jag att man blir ännu mer stressad och sämre. Det är inget farligt och allt kommer gå bra. Håller tummarna för dig!
Kram från Skåne
Har Ulcerös Colit sedan 10 år tillbaka och detta funkade för mig, läs Annica Lagerhorns e-bok så blev jag frisk från min obotliga tarminflammation. Intressant läsning iaf!
Hej! Åh, jag hoppas du får hjälp snart och att dom hittar vad som är konstigt. Hoppas det bara är något litet.
Jag var sjuk för några år sen och jag minns kriget mot telefonister och tider, och alla bortkopplingar. Och det slutade med att min syster fick ringa alla samtal för att det var så tungt för mig.
Hur som, håller tummarna för att det löser sig snart! Kramar